november 2007

Glädje

Jag har varit kroppligt trött några veckor under september månad. Jag har upplevt en stark trötthet som har varit svår att uttrycka med ord. Mina känslor har varit att likna med en syrefattig, instängd säck som var runt min kropp. Jag har inte orkat lyfta mina fötter utan det har enbart varit kroppens reflexer som styrt dem. Det tillståndet har varit en jobbig del av mitt liv. Detta har jag inte berättat för någon utan har burit denna trötthet i för mig själv, dag efter dag.

Men vet ni vad som har hänt?
En måndag morgon vaknade jag upp pig. Mina armar och ben var så lätta coh mjuka som i ungdomstiden. Jag har känt mig utvilad, glad och fylld med glädje och harmoni. Denna måndag var min lediga dag efter en intensiv arbetshelg. För varje timme som gick av dagen kände jag mig lättare och min frihet inom mig växte sig allt starkare.

Jag frågade min make om han hade bett för mig!?
Han svarade: "Ja, det har jag! Jag har bett att han ska hjälpa dig och ge dig kraft och glädje. Jag brukar be varje dag för dig."
När jag hörde de orden blev mitt hjärta så uppfyllt av glädje och tacksamhet över allt som Gud gör i mitt liv. Gud är värd allt tack för det han gör.

/Etelka